Hanna, Huset, Hunden

På lektionen idag läste vi en barnbok av Anna-Clara Tidholm som har fått mycket negativ kritik i media för att vara mörk, avancerad och "obarnvänlig."
   När vi först läste den förstod jag varför den var så illa omtyckt. Visst var den väl lite gullig med sina barnsliga illustrationer och sin kortfattade och enkla meningsbyggnad, men den var helt ologisk och "jätterandom." Vi kom överrens om att personen som skrev den måste ha varit hög eller nåt. För det första hängde ingenting ihop, största delen av boken tycktes bara bestå av lösryckta händelser, händelser som inte utgjorde det minsta uns av logik. T.ex. så sprang det runt formskiftande hundar överallt och helt plötsligt strömmade en massa "mörkt" och vatten in i huset, ehm, VA?. För det andra, om det fanns nån slags undangömd logik, hur skulle då ett barn kunna fatta den om inte ens vi, förstaårselever på gymnasiet med ovanligt höga betyg, förstod innebörden i sagan.
   Vi analyserade sedan berättelsen tillsammans i klassen och då fick vi otroligt nog fram riktigt många olika budskap, mönster och skildringar. En teori var t.ex. att det handlade om uppväxten från barn till ung vuxen. Då när man väl började förstå handlingen, blev berättelsen mycket bättre, roligare att läsa och framför allt relaterbar. Tänk vad lite innebörd kan göra för en tom text. ;p